Bakslag och framsteg

Ett steg fram, ett steg bak. Svart och vitt. Så är det. Eller, det skapar en enklare fördelning i alla fall så länge inte saker och ting ska envisas med att befinna sig mittemellan vilket det självklart oftast envisas med att göra. Lite så har det varit de senaste dagarna hur som helst. Lektioner fram till nio på kvällen på torsdagar. Den sista lektionen visar sig dock vara förbannat rolig! Värt det, alltså. Vi slutar nästan en timme tidigare också, dvs jag hinner till förfest. Framgång! Förfesten var långbort som fan. Kommer till "klubben" lite senare på kvällen, alla är fulla, inte jag. Spenderar hutlösa summor på att inte komma någonvart, åker hem.  Halvvägs hem så jämnare det ut sig iaf, jag verkar ha haft lite för stort saldo på pluskontot -> punka.

Men man gillart, det är ju inte kul när allt är busenkelt och man bara glider fram. Nej, det där är ju inte helt sant heller. Sak samma, konstanta framgångssagor är inte roliga och de är inte dem intressanta. Vem fan vill se den filmen? Så här har det oavsett varit under gångna helgen och så lär det väl fortsätta. Däcket fick jag fixat för 15 dollares för 5 minuter av en cykelförsäljares tid, min flatmates polare som fyllde år var inte hemma så han behövde någon att dela sin platta öl med, jag tog bussen från nöjesparken åt fel håll och hamnade mitt ute i ingenstan, den enda tävlingsmatch med Milan som startar vettig tid för min del(iom att den spelades i Peking) det närmsta halvåret missade jag på grund av att man inte kollar datum nogrannare, jag hittade precis en torrent med matchen...

Ni fattar poängen, upp och ner and on it goes. Jag vet inte om man låter bitter men så är det inte, tvärtom! Jag stormtrivs. Så länge man inte går runt och förväntar sig en fyrfilig motorväg utan trafik till paradiset likt ett blint fån så bör man klara sig galant.