How Many Ways Are There To Love A Cat?

Statusuppdatering: Singapore är ett väldigt regnigt ställe, Singapore Sling är en väldigt sötsliskig drink. Nu beställde ju inte jag "slingen" igår, utan chris. Istället smakade jag bara, och det var ju gott nog. Underligt kan man ju tycke, borde man ändå inte ta sig igen en egen sådandär om man nu råkar befinna sig i Singapore? Jo, det skulle jag ju också, men tjejerna valde stället vi skulle slå oss ner på - ett sådär fint minimalistiskt modernt hak på torget (ett torg där det förövrigt stod en stor jävla gran, i form av lcd-skärmare och metall-rör, från Heineken tillsammans med just den sammansättningen av 1 meter höga bokstäver ett par meter bort, ni vet sådär subtilt som bara alkoholdryckesföretag kan) vid namn The Pump Room - och nu råkade det vara så att det även var ett mikrobryggeri. Och om man gillar öl så vet ni ju vad man gör. Och inte fan är det att beställa en drink. Och iom att de så stolt ståtade med massa medaljer från den asiatiska galan för alkoholhaltiga drycker så måste man se what the fuzz was about. Så jag gick på deras IPA. Och den va bra. Kraftig smak och stark, inte alltid va man förväntar sig av en pale ale, men jag går med på det, de funkar helt enkelt. Inte bättre än Burleigh Brewings dock...

Sak samma mindre om det om mer om cliff hangern jag lämnade er i.

3 dyk blev det för mig i Tulamben, 2 för Christine och 1 för Camilla. Briljant. Mkt mer behöver jag inte säga. Är ni nån gång på Bali så bör ni dyka där. Snorbilligt, precis nedanför stranden och fantastiskt djurliv. Sjöhästar, candy crab, ribbon eel, garden eel, frog fish, scorpion fish, svartfenad revhaj, ghost pipefish, leaf fish, nudibranshes, u name it - I saw it. Tråkigt nog va dykningen det enda som var bra med Tulamben, ett par restauranger utan folk, en kiosk och... ne, just, sen va det slut. Lite mer liv och lite mer folk och jag hade nog mår prima där ett längre tag. Chris gillade de som fan och verkar taggad på att ta dykcert nu, känner mig stolt över att påverkat ännu en person  mot den makabra världen av dykning. Camilla? Not so much, va inget för henne, men sen va de första gången också. På'tt igen och nog ska hon se att de e najs.

Nu va de ju dock så att vi va på lite expressresa genom Bali, så det blev bara två dagar där och sedan va det dags för Gili Island, och närmare bestämt Gili Trawangan. Mot kritvita stränder, fest och människor, alltså. Nja, hypat är en rätt bra stämpel tycker jag, men det var uppskattat iaf (för det mesta). Stranden va inte så kul och innehåll en jävla massa skräp, restauranger och pubar fanns det ju, men inte så mkt fest. Mer människor var det iaf, men å andra sidan så var det exakt noll personer i Tulamben så kampen var inte så hård. Det samma gälller dykningen. Jag är förbanant nöjd med de två dyk jag gjorde och såg väldigt mycket coola fisk och annat men även den delen var rätt hypad. Tragiskt att man rätt tydlig kunde se hur mycket korall som var död. Främst beror det på alla dessa båtar som bara plöjer fram runt öarna. Ön bjöd även på mer överraskningar. Sammanfattat bestod den delen av en hel natt inne på toan samt en hel dag liggandes i sängen. Kul jul. Detta var alltså första natten där. Well, va ska man göra? Jo, lacka och sedan ignorera. Ner på stranden till eftermiddagen och sen ut och käka middag. Rätt eller fel, who knows jag tvingade iaf bort skiten till dagen efter och hoppade i pluret och dök.

Nu låter de ju som att jag bara sitter här och trashar Gili T, och det är ju inte riktigt meningen. Ön har sin charm och det är ett najs ställe. Låt bara bli att bli magsjuk.

Nog får vara nog, tills nästa gång - ciao.

Och för er som undrade; det finns 100 sätt att älska en katt: http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=87p53rAD7Sk

U.S.A. T. Liberty och friheten bland ett av japsarnas dödsoffer

De har va inte riktigt skrivet idag, snarare typ en vecka sen. Så de fungerar här nere, dem har internet på väldigt många ställen men man hinner inte med mer än att att svara på ca 1 viktigt mejl och sen har en timme gått. De blir inget mer från mig nu iaf, nu ere frulle!

-

Bali, va! Idag är jag i en lite håla som heter Tulamben, vilket ligger på östkusten av Bali, strax norr om Amed Coast. Här finns det ungefär en sak att göra, att dyka, så det är vad jag tänker göra! Igår kväll landade Christine och Camilla och joinade mig efter smärre komplicationer på det lilla guesthouse jag bokat för dagen. Det var i Sanur, vilket är som Kuta men mindre hetsigt och mindre festigt. Tanken va att jag skulle hinna med och dyka igår men dålig framförhållning stoppade den festligheten (va fan e framförhållning eg? Folk pratar om de, men inte fan verkar de vara en färdighet man kan lära sig. Förvirrad. Jao.). Ingen sun fish eller manta rays för min del. Förpassar dem avbokningarna till framtida äventyr. Anyway, va, dykning blir det imorn, och inte vad som helst! Vrakdykning! Känn på den ni, USAT Liberty ska imorn genomsökas grundligt. Det är ett föredetta skepp som användes av jänkarna under andra världskriget. Sånt som japsarna inte gillar, ni vet, så dem bomba skiten ur skeppet som sedan bogserades in mot land eftersom det fortfarande fanns môcke av värde på det. Tiden tog dock ut sin rätt och de hela gick av på mitten och sjönk till botten. Till alla oss dykares glädje (Go Japan!).

Chris och camilla vill inte vara sämre dem, så de ska ut på ”testdyk” som man kan göra var än regler och sånt inte är det viktigaste. En Master scuba diver och lite lätt teori och sen kan man få plaska runt lite och kolla fisk en stund på ett kortare avstånd än ytan erbjuder. För att förgylla allas vår tillvaro så ska jag nog tillbringa kvällen berättandes om ”riktig” fakta om hur mycket farliga och gifta djur det är där nere och hur mycket dem gillar att attakera nybörjare. För alla vet ju att dessa djur känner igen sådana dykare och att dessa dykare smakar så mycket bättre. Kanske blanda in lite annat roligt också, kanske att syret ibland bara sådär tar slut och att man då oftast blir knallblå över hela kroppen och att det håller i sig i flera veckor. Vad vet jag, fantasin får fritt spelrum ikväll.

[Benka]-boys

En bild säger mer än tusen ord, ey? Hur mycket säger då en film? En bra fråga, kan tyckas, men jag låter er själva göra den bedömningen:

Så. Jävla. Bra. Så pass bra att jag gjorde det två gånger. Fyra hajdyk allt som allt, alltså. Lägg till två soft coral-dyk också vilket på ett simplistiskt manér kan summeras till en bra vecka. Det blev inte mycket resande på Fiji, egentligen bara Pacific Harbour - där dykningen skedde i Beqa(vilket uttalas benka)-kanalen, strax utanför - och en kortare visit i Nadi, men dykningen har varit så jävla briljant att de inte gör mig något. Rätt mycket regn också, så ö-luffande kändes inte som ett måste. Två öar och det får vara bra nog. För denna gång...

Härnäst blir det en dag i Brizzy innan det bär av mot Bali. Med lite tur så väntar där sammanstötningar med sun fish, manta rays, frog fish, sea horses, silver snappers, delfiner och klåfingriga apor, precis som jag gillart.

Utöver det hoppas jag att jag kanske lyckats få någon mer att inse sanningen om hajar; att de inte är aggressiva människo-attackerande  monster man helst bör döda så de inte kan komma en nära, utan fantastiska varelser med ett extremt spännande utseende, rörelsemönster och en närvaro utöver det vanliga. Att de är intelligenta, de inser skillnaden mellan mat och en svartklädd och bubbelblåsande sak med en underlig silvrig metallcylinder på ryggen och att man kan komma dem extremt nära bara dem behandlas med respekt. Att komma mindre än en meter från en 2-2,3 m stor silvertip shark är en mäktig jävla upplevelse och kan man så rekommenderar jag att dig att göra det!