Statusuppdatering: Singapore är ett väldigt regnigt ställe, Singapore Sling är en väldigt sötsliskig drink. Nu beställde ju inte jag "slingen" igår, utan chris. Istället smakade jag bara, och det var ju gott nog. Underligt kan man ju tycke, borde man ändå inte ta sig igen en egen sådandär om man nu råkar befinna sig i Singapore? Jo, det skulle jag ju också, men tjejerna valde stället vi skulle slå oss ner på - ett sådär fint minimalistiskt modernt hak på torget (ett torg där det förövrigt stod en stor jävla gran, i form av lcd-skärmare och metall-rör, från Heineken tillsammans med just den sammansättningen av 1 meter höga bokstäver ett par meter bort, ni vet sådär subtilt som bara alkoholdryckesföretag kan) vid namn The Pump Room - och nu råkade det vara så att det även var ett mikrobryggeri. Och om man gillar öl så vet ni ju vad man gör. Och inte fan är det att beställa en drink. Och iom att de så stolt ståtade med massa medaljer från den asiatiska galan för alkoholhaltiga drycker så måste man se what the fuzz was about. Så jag gick på deras IPA. Och den va bra. Kraftig smak och stark, inte alltid va man förväntar sig av en pale ale, men jag går med på det, de funkar helt enkelt. Inte bättre än Burleigh Brewings dock...
Sak samma mindre om det om mer om cliff hangern jag lämnade er i.
3 dyk blev det för mig i Tulamben, 2 för Christine och 1 för Camilla. Briljant. Mkt mer behöver jag inte säga. Är ni nån gång på Bali så bör ni dyka där. Snorbilligt, precis nedanför stranden och fantastiskt djurliv. Sjöhästar, candy crab, ribbon eel, garden eel, frog fish, scorpion fish, svartfenad revhaj, ghost pipefish, leaf fish, nudibranshes, u name it - I saw it. Tråkigt nog va dykningen det enda som var bra med Tulamben, ett par restauranger utan folk, en kiosk och... ne, just, sen va det slut. Lite mer liv och lite mer folk och jag hade nog mår prima där ett längre tag. Chris gillade de som fan och verkar taggad på att ta dykcert nu, känner mig stolt över att påverkat ännu en person mot den makabra världen av dykning. Camilla? Not so much, va inget för henne, men sen va de första gången också. På'tt igen och nog ska hon se att de e najs.
Nu va de ju dock så att vi va på lite expressresa genom Bali, så det blev bara två dagar där och sedan va det dags för Gili Island, och närmare bestämt Gili Trawangan. Mot kritvita stränder, fest och människor, alltså. Nja, hypat är en rätt bra stämpel tycker jag, men det var uppskattat iaf (för det mesta). Stranden va inte så kul och innehåll en jävla massa skräp, restauranger och pubar fanns det ju, men inte så mkt fest. Mer människor var det iaf, men å andra sidan så var det exakt noll personer i Tulamben så kampen var inte så hård. Det samma gälller dykningen. Jag är förbanant nöjd med de två dyk jag gjorde och såg väldigt mycket coola fisk och annat men även den delen var rätt hypad. Tragiskt att man rätt tydlig kunde se hur mycket korall som var död. Främst beror det på alla dessa båtar som bara plöjer fram runt öarna. Ön bjöd även på mer överraskningar. Sammanfattat bestod den delen av en hel natt inne på toan samt en hel dag liggandes i sängen. Kul jul. Detta var alltså första natten där. Well, va ska man göra? Jo, lacka och sedan ignorera. Ner på stranden till eftermiddagen och sen ut och käka middag. Rätt eller fel, who knows jag tvingade iaf bort skiten till dagen efter och hoppade i pluret och dök.
Nu låter de ju som att jag bara sitter här och trashar Gili T, och det är ju inte riktigt meningen. Ön har sin charm och det är ett najs ställe. Låt bara bli att bli magsjuk.
Nog får vara nog, tills nästa gång - ciao.
Och för er som undrade; det finns 100 sätt att älska en katt: http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=87p53rAD7Sk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar