The Gang Walks Their Asses Off

Efter att man tvingats vänta 2 veckor extra på den italienska ligastarten så var det ÄNTLIGEN dags i fredags, och så tvingas man se på hur Milan spelar som ett skrämt P02-lag utan förståelse för spelet och ligger två mål back efter alldeles för få minuter gågna. Ni vet, sånt där som får en att fråga sig vad fan man har gått upp 04.45 för att kolla på. Men helt åt helvete gick det ju inte iaf, dem ryckte upp sig och fick in två baljor och låg ändå närmre ett ledningsmål än det motsatta. Det såg däremot inte speciellt hoppingivande. Inte så hopingivamde som man hoppas sådär ett stenkast iväg från mötet med ni vet det där laget som Qatar har som anställd. Eller hur det nu igen? Ännu ett oavgjort resultat har ett av lagen man följer fått med sig denna helg, och i detta fall är oavgjort ett positivt resultat. Real Sociedad gav dem ovan nämnda en ordentlig fight och hämtade upp 0-2 till 2-2 innan den lagmäktige blåste av matchen. Môcke bra.

Tanken med lördagen var hursomhelst att jag skulle bege mig ner till byron bay efter matchen mellan Milan och Lazio för att dyka! De gick sådär.. Tydligen blåste det som jag vet inte vad och dykning var tydligen inte möjlig. Jättekul. Verkligen. Speciellt när meddelandet om det hela kommer efter att man packat, gjort sig i ordningen och lämnat huset på väg mot bussen. Aha, vad ska man göra? Inte ett piss. Så jag satt och surade här hemma fram till 10-11 nångång innan man fick foten ur arslet och tog sig ner till stranden för att surfa istället.

Idag däremot har jag efter 2,5 timme magisk sömn (varför stanna hemma och få ordentligt med sömn när man kan gå ut och festa och göra det jobbigt för sig själv?) tagit mig upp och begett mig ut på äventyr! Destination: Mt Warning. Vi åkte en grupp på lite mer än 10 pers från universitetet runt 9 imorse och satte kursen söderut. Ca 1½ timmes bilfärd sydväst nådde vi botten av berget. Därefter väntade en massiv resa på 4,4 km, enkel väg, upp mot toppen. Närmare två timmar får jag väl gissa på att det tog, men ändock topp-fan bestegs! Med mäktiga 11560 moh!!! Nej, så var det ju inte riktigt. 1156 meter ovanför havet ligger toppen. Låter inte så mäktigt kanske. Oväsentligt säger jag. Det var ett rätt schysst berg tycker jag och thats it, end of discusion. Om man nu vill jämföra med svenska motsvarigheter som faktiskt är bra mycket högre så måste man komma ihåg att havet bara är ett antal km från berget så det börjar på en bra mycket lägre höjd över havet än vad berget uppe i Norrland gör. Det var iaf förbannat trevligt och spännande sista 400 meter där man hade ändå behövde en kedja som hjälp för att ta sig uppåt. Bilder kommer! Nångång...

Framtiden dårå. Nästa vecka och veckan därefter kommer bli pain. Jag måste plugga. På riktigt. Fan. Tre uppsatser ska skrivas, en presentation ska hållas och en mid term ska göras nästa vecka på lördag (vad e grejen med tentor på lördagar för oss ekonomer!?). Så mindre fest och andra roligheter, mer bibliotek, läsande samt ordbajsande. Går nog för sig, om inte imorn så i sista sekunds iaf, det brukar ju vara så.

Längre fram i framtiden dårå. Här nere tycker dem ju att det varit vinter precis. Det innebär logiskt sett att våren e på g. Vår i september och oktober, vilket jävla påhitt :S. Eftersom det är vår och dem pratar engelska här nere så måste man ju ha spring break! Och det har dem. En veckas ledighet inleds om två veckor. Två veckor helvete följt av en veckas semester, alltså. Fair deal, antar jag. Jag ska då ta mig härifrån, Gold Coast, upp till Cairns. Jag och fyra andra personer ska bosätta oss i en campervan och bila upp under en veckas tid. Det lär bli förbannat stökigt. Och mysigt. Sånt man gillar, ni vet. Var vi ska stanna och allt detaljinriktat får vänta än så länge, mycket annat just nu. Men det ska göras iaf och det lär bli jävligt bra, det tvekar jag inte på!

Så ser alltså min närliggande framtid ut. Uppdaterat och klart, dvs over and out

Tills nästa gång, eller nått...