USA i kris. Surprised? Nee, inte direkt. Det är ju inte riktigt ett land där man på riktigt verkligen vill hjälpa varandra. Man vill hjälpa sig själv. Att se andra lida eller åtminstone inte få sin vilja igenom berör en inte så mycket, och sitter man själv i skiten vill man gärna dra ner andra i den också, "andra kan väl inte ha det bättre än mig, right?", något It's Always Sunny in Philadelphia ger fantastiska exempel på! Bäst för dem att de löser det hela iaf, dem sätter ju inte bara sin ekonomi på spel utan även delar av min, outrageous! ( ;) ) Sak samma. Hur hamnade jag här? Juste! Good news, jag kan tanka ner DN i pdf-filer varje dag! Awesome helt enkelt, jag behöver inte ge upp gamla trevliga vanor!
Vecka två på uni nu och dem börjar plötsligt sätta lite press på en att man ska göra saker här! Den stora frågan är tragiskt nog inte om man komma hamna i den onda cirkeln utan när man gör det. Vad det hela handlar om är vad min gode vän Herr Isaksson klockrent beskrivit som Livet efter tentan. Jag ser det hela lite som den onda cirkeln av studier på en "högre nivå". Det som är bra är att om man låter bli att hamna i det första stadiet av den frän början så borde man klara sig väldigt bra, det är som sagt en nedåtgående spiral, desto längre man varit inne i det, desto svårare är det att ta sig ur den. Början är alltså när man väl börjar för terminen. Du tänker tanken. Första fröet är sått. "Okej, kursen har börjat. Kanske ska man ta och läsa första kapitlet i boken så man hänger med?" Sen ringer någon och frågor om man vill spela fotboll eller åka till malmö eller bara hänga. Eller så kommer du på att du inte har sett den där serien som pågår i ca 10 säsonger. Oavsett vad, du känner att du trots allt har tid och lägger det skolrelaterade åt sidan. Så börjar det. Vi hittar vära ursäkter för att skjuta upp pluggandet och sen börjar det närma sig. Tentan. Tillslut inser man självklart att man måste plugga och tvingas då ta igen för den förlorade tiden = hetsplugg. Tentaplugg är ett känt fenomen och det är ju som det är. När väl tentan är över så har man de sista dagarna spenderat all tid åt att plugga och näst härefter väntar en ny kurs. Den här gången tänker man dock inte som i början av terminen, den här gången tänker man att man förtjänar ledig tid eftersom man pluggat som en galning veckan innan. Därmed tar man sig rätten till denna ledighet. För varje kurs som går så lyckas man allt som oftast dra upp på ledigheten lite mer och tvingas plugga mer intensivt för varje tenta vilket får en att tycka sig förtjäna ännu mer ledighet osv... Ni fattar. Nu har man alltså riktigt ordentligt göttat ner sig detta magiska system. Ni som inte pluggar undrar självklart varför man inte inser detta och slutar upp med det hela? Jovars, klart man gör. Man slutar det bara inte. Onda cirklar kallas just onda cirklar av en anledning. Men ge icke upp hoppet! Frälsning är möjlig! Det är bara svårt... Av någon okänd anledning lyckades jag alldeles ypperligt med det i sista kursen i våras. Vilket är ännu mer oförståeligt, de va ju schysst väder, omänskligt mycket fotboll och allt annat som lockade då. Men det är ju det som är grejen, det är inte så mycket som krävs. Jag valde att sätta mig ett par timmar, tops, utöver den vanliga föreläsningen/lektionen och göra ett par uppgifter. Helt plötsligt var det som sade på lektionerna inte småluddigt utan solklart och när väl tentan närmade sig och den sedvanliga tentaplugget skulle börja så kände jag mig färdigpluggad väldigt snabbt, med flertalet dagar tillgodo innan tentan. Det var awesome(förutom att man inte visste vad man skulle göra med tiden, det känns trots allt lite fel att ta ledigt helt och hållet och chilla under tentaplugget). Kanske endast dem jag pluggade med som inte riktigt uppskattade att man samlades för att plugga för att jag en halvtimme senare bestämmer mig för att slösurfa och ännu en halvtimme senare bestämmer mig för att man gjort sitt för dagen, likt en dryg jävel som borde hålla sig för sig själv
Det finns alltså ljus i tunneln. Jag tvivlar endast lite på att man hittar´t. Det som gör situationen annorlunda här borta är att man läser alla kurser samtidigt och ingen av dem avslutas innan slutet av november. Och med det går vi väl istället in på själva plugget här. Jag ska plugga en massa management och organisation. Ska nog gå bra. Ska även läsa en kurs i förhandlingsteknik. Verkar bli spännande. Ska komma hem och negotiate the ass of people. Typisk kurs som man inte skulle hitta i Sverige samtidigt som den säkert är mer värdeful än hälften av det jag läst/kommer läsa under hela min utbildning. Fast vi kan som tur är läsa Harry Potter-kunskap! Sjukt vore del väl annars... Själva uppläggen för kurserna är ganska likartade. Föreläsning, lektion, en skriftlig inlämning och en tenta. Däremot är tentorna av mycket mindre värde och verkar mycket enklare. Inlämningarna tar alltså större plats. Många kurser har även massa småsaker som man får poäng genom, exempel närvaro och att man gjort uppgifter inför lektionerna. Jag har även hemläxa! Känn på den! Har knappt haft det sen högstadiet. Det kändes allltså lite smålarvigt på något sätt. Mycket av det här småsakerna man fick poäng för kändes från börjar konstigt. Min kompanjon från den bästa studentstaden av alla(aaarå!) sa dock en bra sak: det är ju faktiskt ganska likt sverige, bara att vi använder en annan teknik. Piskan. Här nere är det moroten som gäller. Hemma är det ändå en hel del uppgifter och närvaro som är obligatorisk, fixar man det inte blir man allt som oftast bestraffad med ännu en uppgift att göra. Här nere blir man endast av med poäng på kursen, och ganska få dessutom så betyget påverkas inte nämnvärt. Huruvida det är bättre eller inte låter jag nog vara osagt. Själv så gjorde man ju självklart de där obligatoriska delarna, likväl tror jag att man kommer göra alla dessa poänggivande delarna så effekten blir densamma för mig. Jaja, man får väl ta och göra en utvärdering när efter alla tentor är gjorda och kurserna avklara... nej, juste, det kommer ju inte hända. Då börjar ju livet efter tentorna. Då tänker jag befinna mig på en najs strand nånstans på den här sidan jorden och leva livet medan ni därhemma njuter av vintern.
Över till annat så börjar man känna sig mer som hemma här. Manne och Linnnea var här förra veckan. Det var fan på tiden att man fick se den pöjken igen! Vi hade det iaf väldigt trevligt här och kämpade på med ölande onsdag till fredag. Linnea kämpade tappert men fick ge sig under fredagen. Inte för att hon inte "pallade trycket" eller vad man vill kalla det, det tvivlar jag inte sekund på att hon skulle fixa, utan det var magsjuka/feber som satte stop för det hela. Lärdomen från hennes sjukdom är dock viktigt: lita inte på religiösa personer som vill ge dig grattis mat! Det var oavsett en väldigt trevlig vecka som avslutades med skönt häng med ett gäng bestående av jänkare under lördagen. Utöver det här så var det någon mer jag egentligen skulle skriva om, men i och med att jag flummade iväg ovan med annat ointressant dravel så bestämde sig minnet för att ta en paus. Raincheck alltså. Jag saknar er alla så gör mig den lilla tjänsten att ni skickar en lite hälsning eller något! Ni som redan gjort det hoppas jag vet det som borde vara självklart: ni är awesome
over and out /Mac
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar