Elect the Dead

Tystnad.

Olidligt spännande som den gode Peter Harrysson skulle sagt.

Ne, jag é väl inte död. Inte riktigt iaf. Jag har bara inte pallat. Och väljer man någon som mig att skicka till världens ände så kanske man heller inte kan förvänta sig allt för stora mirakel på sådana fronter, ty vi är ändå en varelse med en begränsad rationalitet (något den goda Serj Tankian mer än väl är medveten om) och att finna en optimal lösning är en uppgift som långt passerar vår förmåga, oavsett hur mycket Gunde tjatar. Med detta säger jag dock inte att vi inte kan uppnå väldigt mycket, mer än vi troligen har kan inse.

Håret växer, pengarna minskar och allt är ändå som vanligt, som det brukar och som bör sig. Senaste veckorna har varit intensiva, minst sagt. Lite highlights kan jag nog ändå bjuda och vad de nu kan innebära.

• Hajar.
• Whitsundays känns ju som en jävla klyscha att ta sig till, turist-känslan bara kryper i en, va? Men icke, överexploaterat eller inte, helt fantastiskt oavsett. Kritvita stränder, turkost vatten, stingrockor, örnar, citronhajar, sköldpaddor och en sol som aldrig slutar skina. Det finns fan inga gränser för hur fantastisk naturen, och framför allt alla de saker som vattnet bär med sig, ändå är. Smått lyrisk blir man varje gång man får vara en del av havet och dess oändliga liv.
• Stora, närmare 2 meter långa grå revhajar.
• Cedar Creek Falls - lika okänt som Whitsundays är känt. Men likväl precis så magiskt som den senare. Vi tar bilen ett par mil ut i skogen och hamnar på en lite och stötdämpar-testande väg och hamnar till slut vid ett vattenhål där det under sommaren även är ett vattenfall, något torrperioden tyvärr stoppade under vårat besök. Inte ett uns av nutida männsklig påverkan och överjävliga vyer. Här fick vi däremot sällskap av snapper turtles och en bjässe till leguan.
• Grå revhajar som cirkulerade vår båt under kvällen och natten.
• Dingo beach. Nej, inte ens här blev det mindre fantastiskt. En lite håla med kanske ett hundratal boende där man egentligen inte fick campa någonstan i hela byn, något vi inte hade överseende för (I am the law) och hittade en liten grusväg med hjälp av en lokalt boende kille som även bodde i gold coast. Vår plats för natten blev därmed ca 1 meter från stranden och 3-5 meter från havet. En lägereld, lite käk och lite öl senare och man funderar på något ställe långt bort där man tror sig ha något minne över att tidigare ha bott och växt upp, men det känns så avlägset att det endast finns där i form av en vag dimma. Och att vakna till ljudet av vågor som sköljer in över stranden är acceptabelt.
• Stora hajar som stannade kvar cirkulerandes runt båten när vi hoppade i för vårat nattdyk. Ja, jag älskar hajar och det är troligtvis det coolaste och ett av det mest missförstådda djuret på vår jord. Att under säkerhetsstoppen sitta 5 meter under båten och bara observera alla hajar som lugnt simmade runt oss på ett par meters avstånd är något som man måste uppleva för att förstå innebörden av. Eller så är jag bara onaturligt dragen till dessa upplevelser. Ett minne för livet står det iaf klart och min 3-dagars dyktrip till Stora Barriärrevet var lycka fantastiskt som förra gången.

Det var alltså i lite större drag den andra halvan av min road trip och med det stänger vi den veckan här på min lilla sida, såvida ni inte undrar något i form av en kommentar.

Efter hemkomsten har det varit mycket hets. Och tro int att de e någon sprithäst jag babblar vidare om här. Skola, skola och så lite till skola. Mycket uppgifter och tack å lov bättre utfall än man trott. Så, det var det kapitlet. Och när det stängdes så öppnades kapitlet vid namn Sydney, och det bara inom loppet av minuter efter jag gjort klart sista uppgiften. Tempo skare va! Jävligt gedigen helg med Manne. Har nog sett alls som går att se av Bondi nu så bli inte chockade om jag skulle kunna ta mig var jag ville utan karta (lr mobil...) när vi är där i framtiden (?).

Nu kommer dock det sjuka: Det är knappt 3 veckor kvar på terminen. Va fan e de för ngt?? Jag vet inte vem det är som lurat mig, men jag trodde jag skulle va här och plugga i minst 4 månader. Och det kan ju inte stämma? Fattar inte... Så som den förvirrade själv jag nu blivit så beger jag mig in i studiernas magiska värld och försöker sortera paradigmer, competitive advantage, värdekedjor och story telling som det bäst lämpar sig.