Auto Pilot

Resa e ju förjävla bra, men för att resa måste man allt som oftast flyga. Flyga är en tudelad upplevelse. För det första är det vääääldigt entreprenöriellt eggande och självförverkligande att stå i milslång kö och väntan till incheckningen, tullkontrollen och passkontrolllen, boardingen, säkerhetsgenomgång och avgång, avstigningen, upphämtande av väskor och transport från flygplatsen. För det andra är det ändå jävligt skönt på något sätt när man väl tagit sig igenom en etapp och har den här timmen eller två där man bara kan va. Sitta still. Slappna av. Undvika ansträngning. En sorts underlig nervarvning. Kanske bara jag...

Tänkte inte påre fören efter jag knappade in inläggstiteln, men den låten kanske man borde börja loopa vid de tidskrävande, och tråkigare, delarna av flygproceduren. Kanske går lättare då. Brukar ju ändå alltid gå lättare med Queens of the Stone Age.

Mycket flygtid står iaf på schemat. Den första är avklarad och jag befinner mig på Fiji för tillfället. Efter landning blev de mission one: fixa boende för natten. Jag hade kirrat för de tre nästkommande nätterna men visste inte om jag skulle hinna med sista bussen till det stället första dagen, men de kunde jag vettni! Med en halvtimme to spare så skulle jag alltså försöka få en till natt bokat på hotellet. Det däremot va lite stressigare. Jag blev av info-damen skickad vidare med en man och fick följa med in på ett kontor. Jag påpekade att jag behövde en säng för inatt på samma ställe som jag har nätterna därpå och att jag hade lite bråttom för bussen skulle gå om ca 25 min. Fijianer (inte fan heter de väl så?) jobbar dock inte riktigt så. Lugnt , inte så metodiskt och avslappnat började han kolla runt lite efter nummer och jag som inte riktigt klara sånt stuk när jag har bråttom blev, märk av min förvåning, än mer stressad! Men det är ju egentligen jävligt najs. Långsamt e fan fint, så länge bussen inte går om 20 min... Med lite envetet tjat och en till kvinna som jag sedan fick schasa bort så fick jag ändå min bokning och bussen han jag med! Marcus 1, Försäljare 0. Jag befinner mig nu på mitt hotell, och de verkar jävligt gediget. Men morgondagen får göra en klarare bedömning av det.

Sista helgen på Gold Coast va jävligt kung. Mycket öl, mycket utgång och lite sömn. Briljant jävla förkrök hemma hos Chris ("och mig") och mer eller mindre minnesbefriad utgång på Melbas, beroende på vem du frågar startade det hela. Domedagsfyllor, du vet, såsom bara studenter kan.  Ett liv utan vettig surfing, vackra stränder och konstant solsken kan man väl klara sig utan så länge man får semester, men det blir fan tungt att inte ha världens bästa jänkare i närheten. Han bor alldeles för långt bort. Mina svenska och tyska vänner tar jag ändå för givet att jag kommer se inom en lagom nära framtiden, men ändå värdelöst att dem inte fått vett nog i skallen att flytta till lund (de e ju ändå the centre of the world)..

Nu ska jag försöka sova. Klockan står på 00.20 här. Kroppen är inställd på att den ska va 21.20 och i Sverige tror jag mig att den kan vara 12.20, igår. Juste! E ni bara lite snabba påre så kan ni alltså få läsa blogg från framtiden. Sen e man ju så jävla ball att man är bland den ca första miljonen att få uppleva den 23 november 2011, bara det! Imorgon blir det bara i dagsljus och bokande av hajdyk. Sämre kunde jag nog haft de, in your face!

Feel Good Hit Of The Summer

3 exams gjorda, en kvar - sen jävlar, ni! Sommarlov! Ha, inte illa pinkat för ett lov som startar i slutet av November. Blandade känslor e de iaf, de här stället blir ju bara trevligare och trevligare med tiden - det är som med allt, det tar ett tag innan man vet det ena och det andra, var man bör vara och var man kan strunta i att vara. Men främst av allt handlar det ju som i de flesta fall om en väldigt specifik faktor: människorna. När det väl kommer till kritan så är det skit samma om man sitter och huttrar under ett vindskydd i Fjällnora en kall oktoberkväll, om man hänger på stranden på en orörd ö nånstans ute i Söderhavet, rensar fisk i en källare eller står på en topp i franska alperna - har man bara goda vänner med sig så brukar de vara en môcke bra tillvaro ändå, som man vi brukar säga.

Gårdagen var ju fullkomligt briljant och jag tackar Liza för att hon fyllde år (eller kanske hennes föräldrar då?) och därmed gav oss tillfället att ha en sådär genombra kväll! Klockren middag med bra folk och superb mat, skön förfest och utgång på det, med många sliriga situationer och minnen som resultat. De gjorde vi jävligt bra och det tackar jag för!

Men sentimentaliteten lämnar vi tills ett senare tillfälle. Det är ju alldeles för mycket som väntar framöver, så vi fokuserar på det istället! Lite tentaplugg innan sista tentan som är på torsdag (tacka fan för att tentorna här nere inte är lika svåra som hemma i den skånska gemytligheten). Där innan och därefter blire lite plannerande och fixande men det är ganska marginellt. Mycket middagar och fester med alla möjliga olika människor. Fort gåre och redan på tisdag nästnästa vecka, den 22a, tar kapitlet Australien slut. Då bär det av mot Fiji. Bittert, ja vet. Tänk om bara kunnat vara hemma i Sverige och ta del och höst/vintervädret istället. Men jag är ju illa tvungen liksom, så man får väl stå sitt kast. Kusin Christine (guu' va kul de kan va med rim) får jag vänta lite längre på men den 2 dec ska hon va på fel sida världen hon med. Äventyret börjar på Bali och hur det sedan bär sig av vet bara den dagen.

5 veckor kvar av värme, tro fan att ja tänker suga åt mig vad ja kan av den.

peace out, mi amigos

Elect the Dead

Tystnad.

Olidligt spännande som den gode Peter Harrysson skulle sagt.

Ne, jag é väl inte död. Inte riktigt iaf. Jag har bara inte pallat. Och väljer man någon som mig att skicka till världens ände så kanske man heller inte kan förvänta sig allt för stora mirakel på sådana fronter, ty vi är ändå en varelse med en begränsad rationalitet (något den goda Serj Tankian mer än väl är medveten om) och att finna en optimal lösning är en uppgift som långt passerar vår förmåga, oavsett hur mycket Gunde tjatar. Med detta säger jag dock inte att vi inte kan uppnå väldigt mycket, mer än vi troligen har kan inse.

Håret växer, pengarna minskar och allt är ändå som vanligt, som det brukar och som bör sig. Senaste veckorna har varit intensiva, minst sagt. Lite highlights kan jag nog ändå bjuda och vad de nu kan innebära.

• Hajar.
• Whitsundays känns ju som en jävla klyscha att ta sig till, turist-känslan bara kryper i en, va? Men icke, överexploaterat eller inte, helt fantastiskt oavsett. Kritvita stränder, turkost vatten, stingrockor, örnar, citronhajar, sköldpaddor och en sol som aldrig slutar skina. Det finns fan inga gränser för hur fantastisk naturen, och framför allt alla de saker som vattnet bär med sig, ändå är. Smått lyrisk blir man varje gång man får vara en del av havet och dess oändliga liv.
• Stora, närmare 2 meter långa grå revhajar.
• Cedar Creek Falls - lika okänt som Whitsundays är känt. Men likväl precis så magiskt som den senare. Vi tar bilen ett par mil ut i skogen och hamnar på en lite och stötdämpar-testande väg och hamnar till slut vid ett vattenhål där det under sommaren även är ett vattenfall, något torrperioden tyvärr stoppade under vårat besök. Inte ett uns av nutida männsklig påverkan och överjävliga vyer. Här fick vi däremot sällskap av snapper turtles och en bjässe till leguan.
• Grå revhajar som cirkulerade vår båt under kvällen och natten.
• Dingo beach. Nej, inte ens här blev det mindre fantastiskt. En lite håla med kanske ett hundratal boende där man egentligen inte fick campa någonstan i hela byn, något vi inte hade överseende för (I am the law) och hittade en liten grusväg med hjälp av en lokalt boende kille som även bodde i gold coast. Vår plats för natten blev därmed ca 1 meter från stranden och 3-5 meter från havet. En lägereld, lite käk och lite öl senare och man funderar på något ställe långt bort där man tror sig ha något minne över att tidigare ha bott och växt upp, men det känns så avlägset att det endast finns där i form av en vag dimma. Och att vakna till ljudet av vågor som sköljer in över stranden är acceptabelt.
• Stora hajar som stannade kvar cirkulerandes runt båten när vi hoppade i för vårat nattdyk. Ja, jag älskar hajar och det är troligtvis det coolaste och ett av det mest missförstådda djuret på vår jord. Att under säkerhetsstoppen sitta 5 meter under båten och bara observera alla hajar som lugnt simmade runt oss på ett par meters avstånd är något som man måste uppleva för att förstå innebörden av. Eller så är jag bara onaturligt dragen till dessa upplevelser. Ett minne för livet står det iaf klart och min 3-dagars dyktrip till Stora Barriärrevet var lycka fantastiskt som förra gången.

Det var alltså i lite större drag den andra halvan av min road trip och med det stänger vi den veckan här på min lilla sida, såvida ni inte undrar något i form av en kommentar.

Efter hemkomsten har det varit mycket hets. Och tro int att de e någon sprithäst jag babblar vidare om här. Skola, skola och så lite till skola. Mycket uppgifter och tack å lov bättre utfall än man trott. Så, det var det kapitlet. Och när det stängdes så öppnades kapitlet vid namn Sydney, och det bara inom loppet av minuter efter jag gjort klart sista uppgiften. Tempo skare va! Jävligt gedigen helg med Manne. Har nog sett alls som går att se av Bondi nu så bli inte chockade om jag skulle kunna ta mig var jag ville utan karta (lr mobil...) när vi är där i framtiden (?).

Nu kommer dock det sjuka: Det är knappt 3 veckor kvar på terminen. Va fan e de för ngt?? Jag vet inte vem det är som lurat mig, men jag trodde jag skulle va här och plugga i minst 4 månader. Och det kan ju inte stämma? Fattar inte... Så som den förvirrade själv jag nu blivit så beger jag mig in i studiernas magiska värld och försöker sortera paradigmer, competitive advantage, värdekedjor och story telling som det bäst lämpar sig.