The Old Man and the Bearded Pirate

Eftersom jag som vanligt är dålig på att hålla uppe tempot här inne så får ni en sån där kort rackare som "riktiga" spyr ut en gång i minuten, i tid och otid. Om ett par timmar hämtar vi upp vår campervan och börjar resan upp mot Cairns! Var vi stannar är osäkert, hur det är att sova i 5 pers i en bil är osäker, om jag ens kommer hem är troligen också osäkert. En sak vet jag dock, stökigt ska det bli, i alla dess positiva bemärkelser! Lite dykning ska det nog också bli, annars blir jag nog mäkta besviken.

Om det blir några uppdateringar under resans gång kan jag inte svara på, men känner jag mig själv rätt så är sannolikheten mindre än att Kalle Anka-partiet kommer över den där 4%-gränsen i nästa val, med en 95% signifikansnivå, för att tala väldigt statistiska termer.

Kort notering innan jag ger mig bara: Köpa hus är tydligen inte så noga här nere, och aussies visar än en gång på brist på common sense, ur ett svenskt perspektiv. De kom ett par och kollade på huset vi bor i två dagar sen, dem var här i ca 3-4 minuter och tog en snabb titt på stället. En dag senare hade dem köpt det. Inga besiktningar, check av kvalitet i rummen eller något. Pang bom, klart. Inte undra på att hus och lägenheter ser ut som dem gör här nere, om de inte är någon som lägger märke till det, varför bygga med isolering, måla med ordentlig färg eller använda annat än lågkvalitativa toaletter, köksutrustning osv. Môcke spännande.

Det var allt, ölen väntar.

Ciao

AC Thiagone

OBS! Helt och hållet fotbollsrelaterat. Bespara er själva tiden om ni inte finner sådant läsvärt. OBS!

2-2 mot the smug and almighty. Fullt godkänt, va? Man kan klaga bäst man vill på att Barca hade si och så mycket bollinnehav och si och så många avslut. Oförtjänt med en pinne till Milan menar säkert många då. Dags att tänka lite på ens självinsikt och förmåga att kolla lite bredare på matchen? Jag fönekar inte att Barca var bättre men inte heller tycker jag vi är helt oförtjänta poängen. Försvaret var briljant. Thiago stod alltid rätt, Abate stängde sin kant och Nesta visar att konsten att göra perfekta glidtacklingar i svåra lägen fortfarande existerar. Mittfältet ger bra med understöd och när man ser Pato ta en fullspeedslöpning hem för att sno bollen från Messi(tror jag det var, dem ser likadana ut alla dessa pygméer) så vet man att Allegri gjort mer än att bara säga åt grabbarna att göra sitt bästa.

Anfallsmässigt, dock, såg det inte lika bra ut. Kantiga ben med dåliga mottagningar och därefter mindre precisa passningar som ofta inte hittade rätt. Anledningar till det finns det hursomhelst gott om. Först och främst får man ändå påpeka att många i truppen bara har en tävligsmatch i benen för säsongen, och avsett vad max en sådan med Milan. Inte riktigt kört igång än, alltså. Med tanke på det så tycker jag det är beundransvärt att Max lyckades få ihop försvare på ett så fantastiskt sätt, ännu mer om man tar in matchen mot Lazio i bilden. Matchformen, eller snarare bristen på det, gör det förståeligt att passningsspelet och mottagningarna inte riktigt sitter, speciellt när taktiken så tydligt är att det ska gå bra mycket snabbare än exempelvis mot Lazio, där man hade bollinnehavet och snarare försökte bryta ner deras försvar. Här låg fokus på ett väldigt direkt spel med snabba omställningar. Något som gjordes väldigt bra den första halvtimmen. Gång efter gång lyckades Pato sätta skräck i barcas mer än undermåliga backlinje(ja menar, Marscherano och Busquets!?) Hade han bara haft en bättre första touch och en bättre spelförståelse så hade det inte varit förvånande med iaf ytterligare en boll i nät. Mycket av det fungerande raka spelet måste dock man tacka Boateng för. Med sitt dynamiska spel och ständiga löpande i djupled gav han den där extra metern mellan försvararna för Pato och Cassano. Han besitter även en bra teknik och klarade av att fördela bollar på ett godkänt sätt i det tempo som förespråkades, vilket många andra inte gjorde. Allt detta tycker jag blev ganska tydligt när han tvingades avgå efter dryga 30 minuter. Därefter flyttades Seedorf upp i trequartistarollen och det raka spelet mattades mer och mer av.

Taktiskt sätt tycker jag alltså att vi lyckades bra. Vad som fattades för en jämnare match var ett normalt matchtempo i kroppen på spelarna samt de faktum att våra många skador begränsade valmöjligheterna, framförallt offensivt, detta utan att sticka under stolen att Milans mittfält är hästlängder efter Barcas.

Come And Go Blues

Minnet kommer och går men nog fan ska ni veta att idiotin består. Alla har vi väl varit med om att man inte hittar något och sedan spenderar evigheter letandes efter saken i fråga. Allt som oftast brukar det sluta i att man hittar vad det nu är, och allt som oftast brukar man hitta den på ett ställa som är så pass självklart att man hade letat där även i sömnen. Så var det imorse. Jag skulle ta bussen som gick 7.40 hemifrån. Det gick sådär. Klockan 7.30 började jag leta efter plånboken men inte fan hittade man den fören vid 9. Jag vände upp och ner på varenda lösa objekt i huset, sen gjorde jag det igen, och igen och möjligtvis en gång till, jag tappade räkningen efter ett tag. Därefter gick jag fram och tillbaka till matbutiken, där jag senast använde plånboken och dess innehåll. Så ca 50 min letande i huset och 25 min "promenad" fram och tillbaka till Coles och noll framgång. Det kändes sådär, va. Inte handlar det bara om att det suger att tappa saker, typ som att det skulle vara jävligt irriterande om man tappade sin ipod lr whatever, utan det skulle vara jäävligt jobbigt. Jävligt jobbigt, menar jag. Plånboken borta skulle innebära noll i kontanter och noll bankkort, dvs inga pengar whatsoever och ingen möjlighet att inom en snar framtid kunna få tag på pengar. Plus körkortet också. Ingen man ser fram emot om man säger så, alltså. Tacka fan för att det inte var så då! Den tanken hade iaf börjat sätta sig, men man fortsatte ändå att irrationellt virra omkring i huset och återigen lyfta och vända på allt som kan tänkas, innan man tillslut hittar skiten under täcket i sängen. Och inte fan var man förvånad... Chansen att jag skulle missat plånboken de gångerna jag faktiskt var i sängen och letade efter den är minst sagt minimala, det måste handla om den enda kvadratdecimeterns som jag av misstag inte kollat under. Jag lyfte ju för guds skull även på madrassen och kollade mellan den och stommen...

Där är vi iaf, man klarade sig undan en minst sagt jobbig vecka med att endast skämma ut sig smått för ett antal personer. Och det kan jag leva med. Frågan är dock hur det kommer sig att vi envisas med att göra detta misstag, eller vad man vill kalla det, om och om igen, samt att det inte bara är några enstaka som verkar göra det, utan alla har nog gjort det minst en gång i livet. Inbyggt fel i hjärnan, likt en bugg i ett Microsoft-program, eller kanske ett planterat bevis av det flygande spaghettimonstret som bevis för ointelligent design (http://sv.wikipedia.org/wiki/Det_flygande_spaghettimonstret)? Eller kanske handlar det om att ens undermedvetna påverkar en för att den inte stödjer det man planerat att göra om man inte behövt leta i evigheter? Något är det iaf och några svar har jag inte. Så jag lämnar det där helt enkelt. Har ni några andra idéer om källan till människans konstanta idiotier, såsom detta, så dela gärna med er!

Nu blir det lite mer management accounting, môcke trevligt kvällsgöra, right? Imorn däremot, då smäller det! Champions League-premiär! Och vad bättre än att inleda det hela med en karamell som Barca-Milan? Inte mycket skulle jag tro! Trots att man stenhårt tror på torsk så ska man aldrig säga aldrig, se bara vad Agirretxe och Real Sociedad gjorde i lördags(lr söndags?)! Matchen börjar dock imorn klockan 4.45, så det blir väl så att man skippar den...

...eller inte.

För mer eller mindre första gången på över ett år så bryts traditionen av att antingen se CL hos Danne med grabbarna eller på hallands magiska pub(allt som oftast även det med grabbarn, något annat går väl inte för sig?). I år så blir det uppgång strax innan 5 på morgonen för att ensam sätta sig i mörkret och kylan och titta på prima europeisk fotboll med aussie-kommentatorer. Kaffe, macka och ägg får ersätta öl, nachos och hamburgertallrik. Tur att det bara gäller i ett halvår...

Tack för idag, live long and prosper

och forza milan!

och jag höjer ett varningens finger för någon galenskap innehållandes Prince Boateng och Cassano. Ni läste det först här!

The Gang Walks Their Asses Off

Efter att man tvingats vänta 2 veckor extra på den italienska ligastarten så var det ÄNTLIGEN dags i fredags, och så tvingas man se på hur Milan spelar som ett skrämt P02-lag utan förståelse för spelet och ligger två mål back efter alldeles för få minuter gågna. Ni vet, sånt där som får en att fråga sig vad fan man har gått upp 04.45 för att kolla på. Men helt åt helvete gick det ju inte iaf, dem ryckte upp sig och fick in två baljor och låg ändå närmre ett ledningsmål än det motsatta. Det såg däremot inte speciellt hoppingivande. Inte så hopingivamde som man hoppas sådär ett stenkast iväg från mötet med ni vet det där laget som Qatar har som anställd. Eller hur det nu igen? Ännu ett oavgjort resultat har ett av lagen man följer fått med sig denna helg, och i detta fall är oavgjort ett positivt resultat. Real Sociedad gav dem ovan nämnda en ordentlig fight och hämtade upp 0-2 till 2-2 innan den lagmäktige blåste av matchen. Môcke bra.

Tanken med lördagen var hursomhelst att jag skulle bege mig ner till byron bay efter matchen mellan Milan och Lazio för att dyka! De gick sådär.. Tydligen blåste det som jag vet inte vad och dykning var tydligen inte möjlig. Jättekul. Verkligen. Speciellt när meddelandet om det hela kommer efter att man packat, gjort sig i ordningen och lämnat huset på väg mot bussen. Aha, vad ska man göra? Inte ett piss. Så jag satt och surade här hemma fram till 10-11 nångång innan man fick foten ur arslet och tog sig ner till stranden för att surfa istället.

Idag däremot har jag efter 2,5 timme magisk sömn (varför stanna hemma och få ordentligt med sömn när man kan gå ut och festa och göra det jobbigt för sig själv?) tagit mig upp och begett mig ut på äventyr! Destination: Mt Warning. Vi åkte en grupp på lite mer än 10 pers från universitetet runt 9 imorse och satte kursen söderut. Ca 1½ timmes bilfärd sydväst nådde vi botten av berget. Därefter väntade en massiv resa på 4,4 km, enkel väg, upp mot toppen. Närmare två timmar får jag väl gissa på att det tog, men ändock topp-fan bestegs! Med mäktiga 11560 moh!!! Nej, så var det ju inte riktigt. 1156 meter ovanför havet ligger toppen. Låter inte så mäktigt kanske. Oväsentligt säger jag. Det var ett rätt schysst berg tycker jag och thats it, end of discusion. Om man nu vill jämföra med svenska motsvarigheter som faktiskt är bra mycket högre så måste man komma ihåg att havet bara är ett antal km från berget så det börjar på en bra mycket lägre höjd över havet än vad berget uppe i Norrland gör. Det var iaf förbannat trevligt och spännande sista 400 meter där man hade ändå behövde en kedja som hjälp för att ta sig uppåt. Bilder kommer! Nångång...

Framtiden dårå. Nästa vecka och veckan därefter kommer bli pain. Jag måste plugga. På riktigt. Fan. Tre uppsatser ska skrivas, en presentation ska hållas och en mid term ska göras nästa vecka på lördag (vad e grejen med tentor på lördagar för oss ekonomer!?). Så mindre fest och andra roligheter, mer bibliotek, läsande samt ordbajsande. Går nog för sig, om inte imorn så i sista sekunds iaf, det brukar ju vara så.

Längre fram i framtiden dårå. Här nere tycker dem ju att det varit vinter precis. Det innebär logiskt sett att våren e på g. Vår i september och oktober, vilket jävla påhitt :S. Eftersom det är vår och dem pratar engelska här nere så måste man ju ha spring break! Och det har dem. En veckas ledighet inleds om två veckor. Två veckor helvete följt av en veckas semester, alltså. Fair deal, antar jag. Jag ska då ta mig härifrån, Gold Coast, upp till Cairns. Jag och fyra andra personer ska bosätta oss i en campervan och bila upp under en veckas tid. Det lär bli förbannat stökigt. Och mysigt. Sånt man gillar, ni vet. Var vi ska stanna och allt detaljinriktat får vänta än så länge, mycket annat just nu. Men det ska göras iaf och det lär bli jävligt bra, det tvekar jag inte på!

Så ser alltså min närliggande framtid ut. Uppdaterat och klart, dvs over and out

Tills nästa gång, eller nått...