Mac Shares a Link

Sug på den karamellen ni!

Currumbin, Byron, Gold Coast och vad annat som nu har varit

Ciao

Charlie Gets Crippled

Helgen har varit väldigt mycket trevligare än veckan. Under veckan har det som nedan beskrivit mest varit irritationsmoment. Det var den påträngande rumskamraten, dem tröga asiaterna, regn och tråkigt väder(och däremed inga möjligheter att surfa) och mycket plugg. Under helgen, däremot, har det varit mestadels bra väder. I fredags var man verkligen uppe med tuppen då man steg upp vid 5. Påfrestande må jag säga. Ett par mackor och en bussresa på över timme senare var jag framme i Currumbin. Jag skulle väl tro att jag var i vattnet närmare halv åtta. Frenetiskt paddlande och trötta ben kämpandes mot strömmen och vågorna blev det under ett par timmar. Lite surfande lyckade jag mot all förmodan få gjort också. Det var en riktigt fin dag därute, dock var det ganska mycket större vågor än vad som passar en person med mina surfegenskaper. The swell var ca 6 feet, vilket är ungeför 180 cm. Vad som exakt menas med swell har jag inte riktigt fått grepp om, men stort som fan var det iaf. För den okunnige låter ju inte vågor på närmare 2 meter som några jättemonster, men det är förbannat stort. Man glömmer ofta att man som surfare ligger ner på brädan, dvs på höjden 0 m, och om då det kommer en vägg och slår ner på en från två meter ovan så känner man sig ganska liten. För att komma till kritan så höll jag mig en bit in mot stranden där de var minde...

Jag var väl därute fram till ca klockan tolv, så ett schysst pass! Kvällen blev de inte mycket gjort, Ben hade några vänner över och de blev lite film. Lördagen var tvärtemot fredagen fylld av regn och inte mycket blev gjort. Tack och lov varade det inte utan solen var tillbaka i söndags! Mer surfande alltså. Eftersom grabbarna jag var ute med inte kunde ta någon buss innan 7.40 så slapp man iaf pina sig upp alldeles för tidigt. Det blev dock en riktig jävla heldag. Surfande mellan ca 9.30 och 15-16 nångång, med kortare pauser däremellan. Tror jag var hemma vid 18. Och där har ni den främsta anledningen till varför detta inte var upp i söndags. Man orkade helt enkelt inte göra annat än att sitta still i soffan. Så väck var man. Men surfingen var bra! Börjar känna att man får häng på det hela och känslan när man väl kommer upp på en våg och åker med den är ganska obeskrivbar. Den gör det värt alla blåmärken, smällar, sår, jack i brädan, träningsvärk och kramp som man råka ut för. 

Currumbin är för övrigt en helt okej plats att befinna sig på. Klippor, milslånga stränder, sköna vågor och briljanta vyer åt alla vädersträck. Bilderna här är tagna där och jag ska med tiden slänga upp lite mer på fejsboken, patience my friends!

Over n out /Mac

Ps. Eftersom adressfanskapet var fel från början så lägger jag in det igen, även om jag nu har ändrat det i det tidigare inlägget också.

unit 16/168 Queen Street

Southport QLD 4215

Jag bor med ett retard och jobbar med idioter

Så har veckan varit på ett ungefär. Personen jag syftar som jag bor med är inte Ben, han som har stället, utan Sara(ger blanka fan i hur hon vill stava egentligen). Hon flyttade in för kanske en månad sen, men efter ca en vecka så försvann hon ingen över två veckor då hon skulle hem till familjen eller vad det nu va. Även under första veckan så var hon ingen höjdare men det var inte tillräckligt för att ge henne en bedömning på riktigt. Nu däremot. Nu börjar hon gå mig på nerverna.

För att vara en 25-årig, snart(mer-eller-mindre) färdigutbildad lärare så är hon dum i huvet. Alltså verkligen inte smart, menar jag då. Det är fråga på fråga om de mest banala saker och för att verkligen ge en huvudbry så passar hon alltsomoftast på att avbryta en i ens svar för att fråga något mer. Och om hon inte avbryter för att fråga något mer så avbryter hon för att berätta en "historia" om sig själv, oavsett om det finns en relevant koppling till det man tidigare pratat om. Jag sympatiserar starkt med alla framtida barn som måste ha henne som lärare, snacka om att de kommer halka efter i utvecklingen oavsett hur smarta dem är.

Utöver det gillar hon att utnyttja ens tillgångar. Detta gäller det mesta, elektronik, småsaker och mat, you name it! Men i huvudsak verkar det vara mat. Utan att fråga. För att sedan blåneka. Kul. Senast imorse märker man sin juiceförpackning så framme, mer eller mindre tom. Den innehöll lite mer än 2 liter igår kväll. Ben(den andra som bor här) vet jag inte drack det, för att han jag och några andra var här hemma igår och kollade på film och även om jag gick och la mig innan alla andra drog så är man säker på att han inte tog de(för han är inte sån). Frågan ställs, svaret kommer. Hon blånekar,  men lägger även till att hon kan köpa en ny till mig. Ursäkta? Varför köpa en ny till mig och hon inte tagit den? Vilket även är vad jag frågar henne. Inget vettigt svar förutom att hon inte tagit juicen, vilket hon är säker på.

Allt i sig är småsaker, jag vet, men när det är en efter en efter en börjar det gå en på nerverna. Något som också kan hjälpt det hela på traven är den andra delen av dagens titel. Och här finns det iaf en viktig lärdom: jobba inte med asiater! Jaja, rasistiskt kanske det låter och hårddraget är det säkert, men idag gör jag det enkelt för mig... Det av värde i det hela är snarare att om man ska jobba med asiater(koreaner i detta fall) så make fucking sure att dem kan sin engelska ordentligt.

Detta handlar om ett grupparbete i kursen Management Strategy, dvs. den svåraste och mest krävende kursen, men samtidigt den jag uppskattar mest. Jag förstod redan från början när jag valt gruppen att det kunde innebära problem, för jag veeeeeet hur jävla sunkiga kineserna i min korridor hemma är på engelska. Men man tänker ju inte riktigt igenom saker och ting. Jag hade byt några ord med dem innan och de hade ändå pluggat på Griffith i tre terminer redan. De borde således kunna prata schysst engelska och främst av allt veta hur det funkar på mitt nya universitet, vad lärarna vill ha av en och liknande. Men icke sa nicke, och det fick man lära sig bara ett par minuter in i grupparbetet. Talmässigt så kan ändå två av tre hygglig engelska, och då menar jag att man förstår vad dem vill säga(och inte alls i närheten av så bra som en svensk med dålig engelska). Skriftligt var det värre. Eftersom jag inte orkar lägga mer tid på dem än nödvändigt då det vänder sig i magen på mig av det så får ni bara ett stycke magiskt kollaborerat fram av en av de ovan nämnda. Tacka gud för att man iaf har en dansk i gruppen...

"Sometimes we didn’t know about what was that some words about so we use web searching engine for understanding about what was that mean."

" A topic of this plan is that Information and communication technologies (ICT). Of the day ICT industries could be contributed to economic growth and to labour market (Schreyer, 2000). This is the reason why ICT would be quite an influential industry. This paper demonstrates how to analyse ICT industry and why it is an appropriate way to tasks. A key tasks of the group is that more powerful strategy and analysis for improving these industry.  Also, the task will yield that better strategy than before. There is a SWOT analysis such as Strengths, Weaknesses, Opportunities, and Threats.  It makes our plan for getting perfect."

Eftersom jag är snäll och uppmuntrar skratt får ni ett till. Och ni får hela stycket efter som det ger ett härligare klang än en mening för sig. Visst är det alltid trevligt när man måste göra allt själv!

Så det har varit en påfrestande vecka(regnat har de gjort hela tiden också :O). Någon med tips hur man pallar med jobbiga människor? Tips uppskattas. Kanske får be Ben ta med Valium eller något annat obskyrt från sjukhuset annars...

Tune in imorn så ska jag slänga in en text med lite mer uppåtgående tankar och mindre rakbladsbetonade..

Fotorama

Lite rundvisning är kanske på sin plats. Kort och koncist men ni får en liten inblick i var jag sover, äter och dumpar saker. Gott nog. En queens size-säng är för den delen en jävla skillnad mot min lilla skit nere i Lund. Utöver det så är det hela ganska basic, ett litet sängbord, ett litet skrivbord och en garderob som rymmer bra mycket mer än man fick med sig ner. Det ända som saknas skulle väl vara Cappucino-tavlan, eller vad säger inredningsexperten Saga?

            

Resten av huset är ganska fräscht. Fyra rum och kök, varav tre sovrum. Väldigt mycket vit och väldigt mattbeklätt. Mattorna kan ju kännas vara förbannat sunkigt och 50-tal, men våra ser faktiskt okej ut och det är rätt värt med heltäckningsmattor när solen inte är uppe, iom att det ska vara konstant kallt då. 

Så är det här, och så ska det va. För det närmsta 4 månaderna 

dvs. Nu ska jag mot förmodan ta mig an lite studier så ciao 

för denna gång!

The Gang Sells Out

Nu har jag förmodligen försökt skriva ett inlägg i en vecka. Det går sådär som ni kanske märker. Men om man nu inte har inspiration att skriva något vettigt så känns det rätt onödigt att skriva, det blir bara en massa ointressant nonsens då. Det är iaf mina 5 cent, men antar att många inte håller med.

Jag har alltså små gett vika för grupptryck, jag med. I tisdags lade jag cirkus 1500 riksdaler på en surfbräda. Man vill ju inte vara egen och strunta i vad alla andra gör, right? Som tur är kan man sälja tillbaka den för en (bråk)del av priset så min snåla sida är inte allt för upprörd. Först tänkte jag göra det, sen tänkte jag inte, sen insåg jag att jag faktiskt är ledig 4 av 7 dagar i veckan och att resa runt, dyka och festa är dyrare än jag beräknat så att lägga ut en engångsumma för en bräda man sedan kan använda obegränsat OCH utan kostnad är en rätt bra idé. Nu gäller det bara att ta sig upp på morgonen och ta sig ner till stranden så man faktiskt gör det också.

Jag har hittills hunnit med ett par omgångar, dock inte så långa. Det går sådär skulle jag tro. Det är ju ingen dans på rosor om man nu tror det. Första gången jag testade på det var för tre år sen, då också i Oz. Då körde jag en lektion uppe i Noosa. Andra gången var ett par veckor sedan, nere i Byron Bay. Båda gångerna är man på ställen med små trevliga vågor, alternativt brutna vågor, med gigantiska brädor. Brädorna är toklång, väldigt breda och tjocka. De är alltså väldigt stabila och att komma upp då är inte ett problem. Nu ska jag upp på en bräda knappt längre en mig, knappt bredare än mig men tack och lov smalare än mig(illa vore det fan annars!). Lite annat att jobba med får man säga alltså! Men det var jag ändå beredd på, och konstigt vore det väl ändå annars? Det är inte direkt som att man lär sig åka skidor(på riktigt menar jag då) genom att åka för sig själv en timme eller två varannan dag i en knapp vecka. Men jag jobbar iaf på det!

I onsdags var jag ut för fösta gången med min alldeles egna rackare! Det blev en timme innan skymning, sådär. Lite mörbultning blev det. Fredag och lördags blev det lite mer, fredag nere vid Broadbeach och i lördags på Currumbin beach som ligger strax söder om Gold Coast. Båda gångerna med tre svenska tjejer jag träffat här nere.  Alla nya med surfingen så man slapp känna sig dålig. Det är ju tur de. Vet inte hur mycket man utvecklades men jag lyckade iaf komma upp och vi hade det jävligt trevligt! Fredagen blev en ordentlig heldag med surf, lunch, jakt på bräda åt en av tjejerna som inte köpt än och avslutningsvis "en kopp kaffe" runt 4-5(?). Tror vi kom därifrån vid 9 på kvällen. Hittade en väldigt trevlig restaurang/bar där vi skulle ta en kaffe. Stället hade ölprovning för ett lokalt bryggeri, smakprov på minipizzor och liknande lite senare körde en trubadur igång. Väldigt svårt att ta sig därifrån alltså! Förbannat trevligt, förbannat bra sälllskap och förbannat bra öl!

Buleigh Brewing hette bryggeriet och deras pale ale var en riktigt vinnare! Bara för det så får ni en bild. Både smakmässigt och designmässigt verkar dem ju fått inspiration från Brew Dog. Vette tusan om det är medvetet eller slump, men vi gillar ju Brew Dog och det är inte något plagiat det är frågan om så ingen uteslutning för sådant! Vi gillart, alltså.

Så jag tänker jobba vidare med surfingen hur som helst, så får vi se om det blir några framsteg framåt hösten. Eller egentligen sommarn, om man nu ska tänka som en aussie. Nu ska jag lägga ner skrivandet för en stund och tänka mer på något i matväg, och därefter blir det volleyboll på stranden. Fan vad hårt man ska ha det då...

Bakslag och framsteg

Ett steg fram, ett steg bak. Svart och vitt. Så är det. Eller, det skapar en enklare fördelning i alla fall så länge inte saker och ting ska envisas med att befinna sig mittemellan vilket det självklart oftast envisas med att göra. Lite så har det varit de senaste dagarna hur som helst. Lektioner fram till nio på kvällen på torsdagar. Den sista lektionen visar sig dock vara förbannat rolig! Värt det, alltså. Vi slutar nästan en timme tidigare också, dvs jag hinner till förfest. Framgång! Förfesten var långbort som fan. Kommer till "klubben" lite senare på kvällen, alla är fulla, inte jag. Spenderar hutlösa summor på att inte komma någonvart, åker hem.  Halvvägs hem så jämnare det ut sig iaf, jag verkar ha haft lite för stort saldo på pluskontot -> punka.

Men man gillart, det är ju inte kul när allt är busenkelt och man bara glider fram. Nej, det där är ju inte helt sant heller. Sak samma, konstanta framgångssagor är inte roliga och de är inte dem intressanta. Vem fan vill se den filmen? Så här har det oavsett varit under gångna helgen och så lär det väl fortsätta. Däcket fick jag fixat för 15 dollares för 5 minuter av en cykelförsäljares tid, min flatmates polare som fyllde år var inte hemma så han behövde någon att dela sin platta öl med, jag tog bussen från nöjesparken åt fel håll och hamnade mitt ute i ingenstan, den enda tävlingsmatch med Milan som startar vettig tid för min del(iom att den spelades i Peking) det närmsta halvåret missade jag på grund av att man inte kollar datum nogrannare, jag hittade precis en torrent med matchen...

Ni fattar poängen, upp och ner and on it goes. Jag vet inte om man låter bitter men så är det inte, tvärtom! Jag stormtrivs. Så länge man inte går runt och förväntar sig en fyrfilig motorväg utan trafik till paradiset likt ett blint fån så bör man klara sig galant.

The Gang Exploits the Mortgage Crisis

USA i kris. Surprised? Nee, inte direkt. Det är ju inte riktigt ett land där man på riktigt verkligen vill hjälpa varandra. Man vill hjälpa sig själv. Att se andra lida eller åtminstone inte få sin vilja igenom berör en inte så mycket, och sitter man själv i skiten vill man gärna dra ner andra i den också, "andra kan väl inte ha det bättre än mig, right?", något It's Always Sunny in Philadelphia ger fantastiska exempel på! Bäst för dem att de löser det hela iaf, dem sätter ju inte bara sin ekonomi på spel utan även delar av min, outrageous! ( ;) ) Sak samma. Hur hamnade jag här? Juste! Good news, jag kan tanka ner DN i pdf-filer varje dag! Awesome helt enkelt, jag behöver inte ge upp gamla trevliga vanor!

Vecka två på uni nu och dem börjar plötsligt sätta lite press på en att man ska göra saker här! Den stora frågan är tragiskt nog inte om man komma hamna i den onda cirkeln utan när man gör det. Vad det hela handlar om är vad min gode vän Herr Isaksson klockrent beskrivit som Livet efter tentan. Jag ser det hela lite som den onda cirkeln av studier på en "högre nivå". Det som är bra är att om man låter bli att hamna i det första stadiet av den frän början så borde man klara sig väldigt bra, det är som sagt en nedåtgående spiral, desto längre man varit inne i det, desto svårare är det att ta sig ur den. Början är alltså när man väl börjar för terminen. Du tänker tanken. Första fröet är sått. "Okej, kursen har börjat. Kanske ska man ta och läsa första kapitlet i boken så man hänger med?" Sen ringer någon och frågor om man vill spela fotboll eller åka till malmö eller bara hänga. Eller så kommer du på att du inte har sett den där serien som pågår i ca 10 säsonger. Oavsett vad, du känner att du trots allt har tid och lägger det skolrelaterade åt sidan. Så börjar det. Vi hittar vära ursäkter för att skjuta upp pluggandet och sen börjar det närma sig. Tentan. Tillslut inser man självklart att man måste plugga och tvingas då ta igen för den förlorade tiden = hetsplugg. Tentaplugg är ett känt fenomen och det är ju som det är. När väl tentan är över så har man de sista dagarna spenderat all tid åt att plugga och näst härefter väntar en ny kurs. Den här gången tänker man dock inte som i början av terminen, den här gången tänker man att man förtjänar ledig tid eftersom man pluggat som en galning veckan innan. Därmed tar man sig rätten till denna ledighet. För varje kurs som går så lyckas man allt som oftast dra upp på ledigheten lite mer och tvingas plugga mer intensivt för varje tenta vilket får en att tycka sig förtjäna ännu mer ledighet osv... Ni fattar. Nu har man alltså riktigt ordentligt göttat ner sig detta magiska system. Ni som inte pluggar undrar självklart varför man inte inser detta och slutar upp med det hela? Jovars, klart man gör. Man slutar det bara inte. Onda cirklar kallas just onda cirklar av en anledning. Men ge icke upp hoppet! Frälsning är möjlig! Det är bara svårt... Av någon okänd anledning lyckades jag alldeles ypperligt med det i sista kursen i våras. Vilket är ännu mer oförståeligt, de va ju schysst väder, omänskligt mycket fotboll och allt annat som lockade då. Men det är ju det som är grejen, det är inte så mycket som krävs. Jag valde att sätta mig ett par timmar, tops, utöver den vanliga föreläsningen/lektionen och göra ett par uppgifter. Helt plötsligt var det som sade på lektionerna inte småluddigt utan solklart och när väl tentan närmade sig och den sedvanliga tentaplugget skulle börja så kände jag mig färdigpluggad väldigt snabbt, med flertalet dagar tillgodo innan tentan. Det var awesome(förutom att man inte visste vad man skulle göra med tiden, det känns trots allt lite fel att ta ledigt helt och hållet och chilla under tentaplugget). Kanske endast dem jag pluggade med som inte riktigt uppskattade att man samlades för att plugga för att jag en halvtimme senare bestämmer mig för att slösurfa och ännu en halvtimme senare bestämmer mig för att man gjort sitt för dagen, likt en dryg jävel som borde hålla sig för sig själv

Det finns alltså ljus i tunneln. Jag tvivlar endast lite på att man hittar´t. Det som gör situationen annorlunda här borta är att man läser alla kurser samtidigt och ingen av dem avslutas innan slutet av november. Och med det går vi väl istället in på själva plugget här. Jag ska plugga en massa management och organisation. Ska nog gå bra. Ska även läsa en kurs i förhandlingsteknik. Verkar bli spännande. Ska komma hem och negotiate the ass of people. Typisk kurs som man inte skulle hitta i Sverige samtidigt som den säkert är mer värdeful än hälften av det jag läst/kommer läsa under hela min utbildning. Fast vi kan som tur är läsa Harry Potter-kunskap! Sjukt vore del väl annars... Själva uppläggen för kurserna är ganska likartade. Föreläsning, lektion, en skriftlig inlämning och en tenta. Däremot är tentorna av mycket mindre värde och verkar mycket enklare. Inlämningarna tar alltså större plats. Många kurser har även massa småsaker som man får poäng genom, exempel närvaro och att man gjort uppgifter inför lektionerna. Jag har även hemläxa! Känn på den! Har knappt haft det sen högstadiet. Det kändes allltså lite smålarvigt på något sätt. Mycket av det här småsakerna man fick poäng för kändes från börjar konstigt. Min kompanjon från den bästa studentstaden av alla(aaarå!) sa dock en bra sak: det är ju faktiskt ganska likt sverige, bara att vi använder en annan teknik. Piskan. Här nere är det moroten som gäller. Hemma är det ändå en hel del uppgifter och närvaro som är obligatorisk, fixar man det inte blir man allt som oftast bestraffad med ännu en uppgift att göra. Här nere blir man endast av med poäng på kursen, och ganska få dessutom så betyget påverkas inte nämnvärt. Huruvida det är bättre eller inte låter jag nog vara osagt. Själv så gjorde man ju självklart de där obligatoriska delarna, likväl tror jag att man kommer göra alla dessa poänggivande delarna så effekten blir densamma för mig. Jaja, man får väl ta och göra en utvärdering när efter alla tentor är gjorda och kurserna avklara... nej, juste, det kommer ju inte hända. Då börjar ju livet efter tentorna. Då tänker jag befinna mig på en najs strand nånstans på den här sidan jorden och leva livet medan ni därhemma njuter av vintern.

Över till annat så börjar man känna sig mer som hemma här. Manne och Linnnea var här förra veckan. Det var fan på tiden att man fick se den pöjken igen! Vi hade det iaf väldigt trevligt här och kämpade på med ölande onsdag till fredag. Linnea kämpade tappert men fick ge sig under fredagen. Inte för att hon inte "pallade trycket" eller vad man vill kalla det, det tvivlar jag inte sekund på att hon skulle fixa, utan det var magsjuka/feber som satte stop för det hela. Lärdomen från hennes sjukdom är dock viktigt: lita inte på religiösa personer som vill ge dig grattis mat! Det var oavsett en väldigt trevlig vecka som avslutades med skönt häng med ett gäng bestående av jänkare under lördagen. Utöver det här så var det någon mer jag egentligen skulle skriva om, men i och med att jag flummade iväg ovan med annat ointressant dravel så bestämde sig minnet för att ta en paus. Raincheck alltså. Jag saknar er alla så gör mig den lilla tjänsten att ni skickar en lite hälsning eller något! Ni som redan gjort det hoppas jag vet det som borde vara självklart: ni är awesome

over and out /Mac